www.kornhill.eu

www.kornhill.eu

Kött på benen

Kung LadulåsPosted by anngus 09 Apr, 2012 21:12:31

Annandag Påsk.

Jag sätter kött på de gamla benknotorna. När jag skriver ett historiskt drama som Kung Ladulås utforskar jag de få historiska fakta som finns att tillgå, drar slutsatser, funderar, tolkar. Jämför den bild av det förflutna som växer fram ur historiens mörker med den nutid jag själv är en del av. Känner igen mig själv och min samtid.

Arkeologerna öppnar den ena kistan efter den andra på spaning efter Magnus Ladulås kvarlevor från 1290-talet. Många människor följer med spänning denna intressanta forskning om en motsägelsefull svensk förgrundsgestalt, som byggde sitt sommarresidens Alsnö hus här på Adelsö. Se Magnus Ladulås officiella gravöppningsblogg på: http://magnusladulas.blogg.se med intressant information om den pågående forskningen och analyserna av de gamla benen.

Regissör och skådespelare är också en slags forskare. Vi försöker utforska texten och levandegöra de längesedan döda, med våra kroppar och muskler. Det förgångna gestaltas och transformeras till ett igenkännbart nu. För det är endast genom oss själva och vårt eget nu vi har möjlighet att förstå och uttrycka forna medmänniskors erfarenheter, känslor, tankar och bevekelsegrunder.

Om vi och alla andra människor därtill hade förmågan och viljan att utifrån detta egna nu leva oss in i framtida medmänniskors öden, skulle kanske många återkommande misstag och onödiga tragedier kunna undvikas.

Vore det i så fall lättare för oss att, med en större överblick och helhetssyn, inse hur avgörande våra beslut och handlingar i nuet är för våra efterkommandes liv?Att allt egentligen existerar i ett enda nu. Ett sådant tankesätt tror jag skulle förändras oss i grunden.

Många kistor återstår att öppna.

Hängiven framtidsforskning väntar.

Total inlevelse krävs.

Är det kanske en fråga om kärlek?

  • Comments(1)

Fill in only if you are not real





The following XHTML tags are allowed: <b>, <br/>, <em>, <i>, <strong>, <u>. CSS styles and Javascript are not permitted.
Posted by Kenneth B. Berger 11 Apr, 2012 10:44:27

EN FRÅGA OM KÄRLEK

Bilden av att sätta kött på benknotorna - och tillägger jag, få igång både blodomlopp och nervsystem - är underbar. Vi möter den redan i profeten Hesekiels bok, där han talar just om hur de gamla och förtorkade benen kommer att få liv igen.

Hesekiel skriver: "Herren sade: 'Profetera och säg till dessa ben: Förtorkade ben, hör Herrens ord! Så säger Herren Gud: Jag ska fylla er med ande och ge er liv. Jag ska fästa senor på er, bädda in er i kött och dra hud över er, jag ska fylla er med ande och ge er liv.'"

Ur kyrkans perspektiv brukar denna passage tolkas som ett förebådande av uppståndelsen, som en möjlighet och verklighet. Livet visar sig till sist den första påskmorgonen vara starkare än döden och alla nedbrytande och förstörande krafter i tillvaron.

Men jag tänker, utifrån Beryls tankar om sitt arbete som dramatiker, skådespelare och regissör, att hon - i samma mån som att hon beskriver sig forskare eller arkeolog - också skulle kunna sägas stå i denna profetiska tradition, den som också Hesekiel representerar. Det handlar inte om att förutsäga framtiden och egentligen inte heller i första hand om någon straffpredikan, utan just om detta som Beryl beskriver: att levandegöra vad det innebär att vara människa, att lyfta fram det tidlösa och de existentiella frågorna.

Här skiljer sig inte människan på Magnus Ladulås tid särskilt mycket från oss västerländska nutidsmänniskor. Jo visst, vi förbrukar och ödelägger ofattbart mycket mer av jordens totala resurser - här vore väl en domspredikan onekligen på sin plats. Och de naturvetenskapliga och tekniska, för att nu inte också nämna de kommunikationstekniska, framstegen har varit så stora, att vi kan sägas leva, inte bara i olika tidsepoker, utan bokstavligen i olika världar. Men samtidigt kämpar vi med samma eviga mänskliga frågeställningar: Vad innebär det att vara människa? Vem är jag? Vilken är min uppgift i denna världen? Hur kan jag leva mitt liv på ett, både för mig själv och i reation till mina medmänniskor, hållbart och trovärdigt sätt?

Ja, det måste vara spännande, att vara arkeolog med det dramatiska uttrycket, som arbetsredskap, eller forskare i den mänskliga existensen.

Beryl skriver om vårt ansvar för kommande generationer och för varandra här och nu - i den tid, som är den enda vi egentligen kan vara vissa om - nuet. Ett sätt att vara med om att ta detta ansvar, tänker jag, är att med dramats och scenkonstens hjälp sätta sig in i andra människors livsöden. Det handlar om deras längtan, rädslor, farhågor, sorg, glädje, förhoppningar och drömmar. Ja visst, Beryl, det är nog verkligen djupast sett en fråga om kärlek. Inte bara i rollen som professionell dramatiker, utan också som amatör, en älsare av scenkonsten och dramat, ur publikens synvinkel.

Kenneth B. Berger, präst och psykodramatiker

info@internetreflexion.se